Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydsveriges väldige agitator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens yttrande, tillsade honom i lika barsk ton att sköta sin
plikt och ingenting annat, i Nässjö vore han blott tjänare,
icke herre. Under föredraget satt länsmannen tillsammans
med en polis lugnt framtill i salen, till dess Thorsson kom in
på yttrande- och församlingsrätten, tog upp länsmannens
yttrande och sade, att snart fordrade väl varje nitisk
länsman det medborgarna skulle be honom om lov att snyta sig.
Då flög länsmannen upp ur stolen, nappade till sig mössan
och rusade ut från mötet, lämnande Thorsson i okvald
besittning av salen.
I Ängelholm meddelade stadsfiskalens tidning i förväg, att
det tillämnade socialistiska föredraget ej blev av, detta fastän
Thorsson hade skriftligt kontrakt av hyresvärden.
Stads-fiskalen och en av stadens godtemplarchefer hade hjälpts
åt att skaffa en order av husets ägarinna, som bodde i
Hälsingborg, att det aldrig fick upplåtas åt socialister. Stadens
hela polisstyrka, bestående av stadsfiskalen, en ordinarie och
en extra polis, fattade posto vid lokalen, spärrade alla
ingångar, och Thorsson kom aldrig med sin publik därin. Han
hänvisades att klaga hos justitiekanslern över orättvis
behandling. ”Det faller mig aldrig in”, svarade han. ”Har
man fan till morbror, så går allting bra.”
10 kronor hade Thorsson på fickan, när han gav sig ut.
Han hade icke mera, när han kom hem. För 9 veckors
agitation hade han fått 162 kronor och skomakeriet hade gått
vind för våg. Hemma väntade honom en prästskatt, som
han icke ville för sitt samvetes skull betala, och en
oförsynt uppdyrkad taxering. Fullständigt ruinerad nödgades
han frånsäga sig agitationsuppdraget. Men nästa
distriktskongress beslöt höja lönen till 25 kr. i veckan och bestå
honom 30 öre milen i cykelpengar. Så gav han sig med
gladare mod ut på en ny 3-månadersresa 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
