Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsson och Axel Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensam gendriva kritiken. Thorsson sökte och fick hjälp av
Danielsson. I fängelset skrev denne en mängd artiklar mot
Svensson, och strax efter fängelsetidens slut höll han å
Arbetareföreningens stora sal i Ystad lugnt och lidelsefritt en
skarp vidräkning med Svenssons broschyr. Efter föredraget
steg Svensson upp och deklarerade ”att han icke längre hade
lust att ligga i kamp med socialisterna utan, förutsatt att
deras uppträdande bleve lika värdigt som i afton, var det hans
mening att nedlägga sitt svärd mot socialismen och ägna sina
krafter åt andra uppgifter”. Från salen hördes: ”Det var
rejält sagt!” Och Danielsson erkände det vackra i
motståndarens salutering: ”Så kunde knappast någon annan av våra
motståndare ha uppträtt.”
En annan gång kom framtidsstaten under debatt. En
licentiat Wistén höll en föreläsning, i vilken han skildrade
en del kommunistiska experiment i Amerika och av dem drog
den slutsatsen att den s. k. socialistiska framtidsstaten var
omöjlig. Han förstod icke, hur skomakaren och hans arbete
skulle kunna inpassas i en statsorganisation, som skulle sörja
för alla medborgares behov och därför också måste sörja
för vilka och huru många, som skulle arbeta som skomakare.
Danielsson höll på den röde Ystadsskomakarens hemställan
en motföreläsning, som han särskilt ägnade åt skomakaren
i framtidsstaten. Wisténs föreställning var den typiska
spetsborgarens: ”Skomakaren får av staten pryl, becktråd,
läster, sylar o. s. v. När han så känner sig sugen och måste
göra ett par stövlar, går han till staten och får på sin
motbok nödigt läder. Så går han hem, gör färdiga stövlarna,
kommer tillbaka till Staten, lämnar stövlarna och får en lapp
som berättigar honom att gå på Statsångköket och äta
doppsko eller till statskällarmästare Stenberg och ta en sup.”
”Nog vore det”, genmälde Danielsson, ”behagligt för
skomakaren att leva ett dylikt bekymmmerslöst liv, fritt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
