Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsson och Axel Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma väntjänst tillbaka. Under den Lachmannska
före-ningsrättsstriden åsamkade sig Danielsson för Thorssons och
Andréns skull ett åtal för ärekränkning från en konservativ
tidningsman i Ystad, som han på eftertryckligaste sätt hutat
åt i ett offentligt föredrag. De borgerliga
Ystadstidning-arna funno föredraget ”rått”. Danielsson genmälde kärvt:
”Det råa i vårt anförande bestod däri att vi kallade en
prostituerad skribent i Posten för skurk, emedan han beskyllt
Thorsson och Andrén för att leva på arbetarnas bekostnad,
oaktat han vet, att den ene syr skor och den andre rullar
cigarrer.” När ryktet spred sig, att ett åtal mot Danielsson
var i görningen, och han väntade på stämningen, skrev han
i Arbetet: ”Dessa de fräckaste nummerkarlarna i den
publicistiska prostitutionskåren kunna ej annorledes skrämmas
tillbaka inom gränserna för ett någorlunda anständigt
skrivsätt än genom att mot dem uppkalla folkets indignation och
bränna in på deras eländiga ryggar skammens märke så
djupt, att gatpojkarna peka finger efter dem, där de gå fram
under hederligt folks förakt. Där vi under vårt odlingsarbete
träffa på samvetslösa uslingar, som medvetet beljuga oss och
våra kamrater och med de skändligaste medel söka fördärva
vår goda sak, där ha vi full rätt att kränka en ’ära’, som
ingenting annat är än en förgylld skam, ett socialt anseende,
som bäres upp av polisens batong och får sin glans från
husbondens guld.”
Det var naturligt att Thorssons socialistiska tankevärld
under 1890-talet skulle i hög grad präglas av umgänget med
Axel Danielssons överlägsna kraftnatur. Han sökte sig
självmant inom trollkretsen kring Danielsson, och nog såg
han upp till denne och tog gärna emot vad som gavs av hans
överflöd, men han var ingen förnuftslös avgudadyrkare och
slavisk eftersägare. Han kunde ge uttryck för sitt misshag
och sin kritik, när han fann, att Danielsson förirrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
