F.V. Thorsson. En minnesskrift / 217 (1926) Author: Ivar Vennerström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsson och Axel Danielsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Thorsson skulle hålla en betraktelse över det sekel, som steg
i graven. Det tunga budskapet sänkte sorg och smärta över
de församlade, och med rörelse ägnade Thorsson sina ord
åt den ”gamle käre vännen” som gått med seklet ur tiden.
Han hade haft en fattig syndig människas fel, men de vägde
lätt vid sidan av hans rika gåvor och hans stora förtjänster
för arbetarklassen och arbetarrörelsen. Den, som från
början kämpat samman med honom, kände det goda och ädla,
som låg på botten av hans själ.

Axel Danielsson på lit de parade i Malmö Folkets hus.

Danielsson kom hem som en triumfator. I Folkets hus
låg han som en furste på lit de parade med florshöljda röda
fanor omkring sig, och Malmö och Skånes arbetare
defilerade i saknad och vördnad förbi. En hövding var gången
ur tiden. De borgerliga höllo sig fjärran, när mannen, som
fallit i de förtrycktas kamp mot deras samhälle, fördes till
vilan. Men tiotusende arbetare följde sin Lucifer, ljusbring-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>