Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partikongressernas Thorsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter och erhöll till och med ett ansenligt röstetal vid val av
partisekreterare. Vid varje senare kongress förnyades
styrelsemandatet, i regel med de högsta röstetalen. I början av
1900-talet, när Danielsson, Sterky och Ziesnitz gått ur tiden,
erövrade han en ställning i första ledet av partikongressernas
ledande män.
Till den konstituerande kongressen förde Thorsson med sig
några Ystadsmotioner, som alla buro hans stämpel. De
rörde praktiska, organisatoriska spörsmål, lika fördelning av
resekostnaderna, uppbyggande av fackförbund och
lantarbe-taragitationen på Skånes herrgårdar. En motion hade en
större principiell räckvidd: ”Hur skall den normala
arbetsdagen på högst 10 timmar genomföras ?” Kongressen
rekommenderade fackföreningarna och fackförbunden att agitera
för och i nödfall strejka sig till normalarbetsdagen, samt att
medverka till lagstiftningens konfirmation av ingångna
överenskommelser. Men Ystads ”högst 10 timmar” ville icke
kongressen godkänna, den krävde bestämt 8 timmars
normalarbetsdag.
Thorsson tillhörde kongressens vänsterriktning, vartill väl
bidrog, att hans vän och hjälte, Axel Danielsson, som av
fängelset var hindrad närvara, denna tid befann sig på
yttersta vänstra flygeln, ehuru dock med bestämd front mot
anarkistiska strömningar. Vid behandlingen av programmet eller
”kongressens åsikter” som det heter i protokollet, instämde
han i uttalandet om våldet, vari förklarades, att partiet för
erövringen av den politiska makten ville använda blott sådana
medel ”som motsvara folkets naturliga rättsmedvetande”,
alltså ett första försök att draga upp en gräns mot den
anarkistiska våldsagitationen. Men däremot kunde han icke godkänna
kongressens uttalande om partiets ställning till andra partier.
I dessa sades visserligen att ”samtliga borgerliga partier bliva
alltmera en enda reaktionär massa”, men samtidigt förorda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
