Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partikongressernas Thorsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och anarkism” slutade: ”Det socialdemokratiska
arbetarpartiet bör bestämt taga avstånd från de anarkistiska
partibildningarna och vid lämpliga tillfällen sakligt bemöta de
anarkistiska teorierna.” Thorsson ville icke med kongressens
anarkiserande minoritet kalla anarkisterna för ärliga och goda
medhjälpare till socialdemokraterna, men han ville icke heller
med den socialdemokratiska majoriteten bemöta dem. Han
ställde sig därför neutral tillsammans med Janhekt, Anton
Andersson m. fl.
Resolutionen om ”parlamentarisk taktik eller våldsmedel ?”
förordade energiskt det parlamentariska arbetet, ogillade ”all
slags dynamitagitation” och stämplade som ”förrädare mot
våra principer sådana agitatorer, som upphetsa massorna till
våld mot enskilda”. Här stod Thorsson vid Danielssons,
Brantings, Sterkys och Palms sida, ty han var skeptisk mot
den allmänna strejk, varmed Bergegren-Wessel och deras
meningsfränder ville ersätta parlamentsarbetets skoj. Strejker
borde förhindras, emedan de förlamade partiets arbete,
ansåg han. Resolutionen om ”våldsfrågan”, som var
ordagrant densamma som 1889, röstade Thorsson även nu
bifall till.
På Göteborgskongressen 1894 gav Thorsson uttryck för
en högre värdesättning av nykterhetsrörelsen än
partimedlemmarna i allmänhet. Frågan om socialdemokratins
ställning till ”lokalt veto” hade kommit upp, och Branting
förordade varmt en resolution, vari partiet angavs som neutralt
i meningsstrider om spritdryckers bruk eller icke bruk, samt
förbudslagstiftningen såsom ett välment men farligt
ingrepp i individens mest personliga självbestämmande, ”ett
ingrepp som socialdemokratin som ett frihetens parti måste i
princip ogilla”. Nykterhetssaken borde i likhet med
religionen vara en privatsak. Thorsson fann denna hållning vara
för kylig och talade för bifall till en resolution, som erkände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
