Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partikongressernas Thorsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fråga om programmets formulering var han absolut emot
ett erkännande åt den rena forsvarsnihilismen. Ur saklig
och folkpsykologisk synpunkt vore en dylik frontställning
oklok. Folket vill ha minskning i försvarsbördorna men icke
front mot varje försvar. Icke heller ville han vara med om
en programkompromiss, som gav rätt åt alla
meningsskift-ningar. Det måste bli en ordentlig uppgörelse och partiet
välja sin linje. Det får icke längre tolereras att partivännerna
delas upp i bättre och sämre. Thorsson vann i
huvudvoteringen om programmet, men någon klarhet blev det ändock
icke, emedan kongressen samtidigt antog det Vennerströmska
tolkningstillägget, som onekligen vållade mycken oklarhet.
Även i en annan punkt, som gällde försvarsfrågan, hade
Thorsson att klara ut en tvistefråga med kongressen. Han
hade under kongressperioden tagit inträde i
civilkommissionen och för den sakens skull hade han blivit skarpt klandrad
i ungdomsförbundets organ ”Stormklockan” och av Z.
Höglund. Denne föreslog på kongressen ett direkt klandervotum
mot Thorsson, emedan han gått in utan att i förväg inhämta
besked av partiets verkställande utskott. Han borde också
uppmanas att gå ur kommissionen. Vid debattens slut var
det icke mycket kvar av klandret. Det blev bevisat, att
Thorsson inhämtat råd av sina kamrater i partiledningen, och han
gick fullt rehabiliterad från kongressen.
De senaste kongresserna voro för Thorsson fridens
kongresser. Den gamle bataljhästen lät yngre krafter rycka
fram i första linjen. Och hans myckna arbete i statens tjänst
vållade, att han icke kunde ägna partiets angelägenheter
samma uppmärksamhet som förut.
I 1914 års kongressdebatt om regeringssamverkan med det
liberala partiet deltog han blott i förbigående.
Sprängnings-kongressen 1917 yrkade han på klara linjer, ”även om detta
medför att oppositionen råkar sätta fotterna under eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
