Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sista våren var tung för mor Anna. Hon visste att
hoppet var ute för honom, vid vars sida hon vandrat i 35
år i solsken och skugga, men alltid lika tyst och uthålligt. I
ett helt liv hade hon varit hans stöd och hjälp, nu stod det
henne åter att hjälpa honom över tröskeln till det ovetbara.
Ingenting visade hon honom av den visshet hon ägde. Stillsamt
och gladlynt sysslade hon kring sjuklägret och jakade
hoppfullt med, när Fredrik talade om, hur han skulle vila sig
på sommaren och hämta nya krafter, och hur skönt de skulle
ha det. Men det hände, att utanför sjukrummets dörr sjönk
den stora lilla kvinnan ihop.
Nu går en ensam kvinna i hemmet, som Fredrik byggde
med all sin omsorg åt dem båda för den gemensamma
ålderdomens dagar efter en stormig och underbar levnad. I varma
sommardagar vandrar hon omkring i den lilla trädgårdstäppan,
vars färgrika blommor tala om den bortgångnes
varma kärlek till naturens skönhet och under. I kalla
vinterdagar drar hon sig in bland gamla välbekanta möbler, där
en arbetets man sökte vila eller satt lutad i arbete. Det
ensamma hemmet är en minnenas helgedom.
Men hon är icke ensam mor Anna, i sitt hem, från vilket
hon kan se ut över staden, där hon kämpat så många bittra
år mot fattigdom och fiendskap, och med några steg vara
inne i den Folkets park, där äntligen ljuset började falla ned
över den mörka stigen. Hon bör känna att hela Sveriges
arbetarklass och mången därutanför dröjer med vördnad och
kärlek hos den stillsamma, tysta, tappra kvinnan och hennes
hem. De ägna henne det ärligaste och starkaste de ha av
tankar och känslor. Men icke därför att hon lånat glans av
den ädlaste gestalt, som gått ut ur det arbetande folkets led.
De tacka henne för vad hon själv varit och är, för den
ovanskliga bild av trohet, vilja och mod hon gett Sveriges
arbetare och ett helt folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
