Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette Scenen.
DANIEL HJORT (inkommer).
När svärdomgjordad Ivain slog herden Abel
Ihjäl och, plågad af sitt brodermord,
Af Gud sig öfyergifven kände, gjorde
Han sig ett heläte, för hvilket, han
Sitt offer tände — och det näinnde Äran.
O, hvilken herrlig atgud! herrlig är
Med herre slägt, och Kain han var på jorden
Den förste herrn. Det var en snillrik karl!
Så konstigt skapade han denna afgiul,
Att just i den man dyrkade sig sjelf,
Som om den varit bräckligt spegelglas,
Och dock står den ännu. För dig, o, ära!
Jag lefver, dör! — „För dig, o, ära! slår jag
Min bror ihjäl!" — „Jag tackar er så mycket,
Er äran är!" — Ila, en ironisk Gud! —
Och verlden har han hunden uti kedjor.
En broder hade Abel, Setli vid namn,
Hvarföre hämnades han ej på Kain? —
Det var en stackare! IIvårföre smög han
Ej in i Kains palatser och sin knif
Ilögg genom ryggen in allt till hans lefver?
Han ämnade det kanske, smög sig in,
Såg Ivains afgudabild, förtrollades
Och föll i stoftet neder, ångerfull.
Det var en stackare! Ej sannt, J skuggor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
