Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0, eg då ljuft uti kärleken
Af ädla söner en tröst!
Dock bäfvar du för ditt öde, säg,
Vill förr du dö utan namn,
Välan! — den bölja, hvarur du steg,
Har qvar sin eviga famn.
Men stum stod furan i skogen grön,
Och fjellen, sjöarna blå.
Blott strandens klippor i trotsig bön
Till Wäinö talade så:
Så häf oss ut uti liafvets famn,
Der vilda bränningen slår!
Vi vilja vara förutan namn,
Förutan blommor och vår.
Skall ingen menniskofot också
Oss röra i frid, — livad mer! —
Vi fria, fria i stormen stå
Och fria när hafvet ler.
Och fri står klippan i bränning vred *)
Och fri uti solens glans, —
*) De tre sista stroferna i stycket lyda i en senare,
tyvärr, ofulländad bearbetning sålunda:
Och fri står klippan i bränning vred
Och fri uti solens glans, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
