Samlade Dikter / 104 (1876) Author: Josef Julius Wecksell Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. - Det outsägliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det outsägliga.

När något skönt oss möter och förtjusar,

Okufligt ett begär betar vår själ,

Att af den glädje, som oss då berusar,

o

At verlden som en broder gifva del.

Från suck till blick, från blick till sång — dock orden,
Hur rika, böjliga de vara må,

Hur de ta skatt från himmelen och jorden,

De ingen känsla tecknat fullt ändå.

Ett outsägligt finns i fröjd som smärta,

En perla, sluten för hvar kunskapstörst,

Gömd innerst för oss sjelfva i vårt hjerta —

En fond, som bortom grafven öppnas först.

Det är det eviga i mennskosinnet,

Hvarur frisk dagg hvar morgon gjuter sig
På hoppet, som vill vissna, och på minnet,

Som annars blektes här på skuggors stig.

Det kan ej höras. Beethowen ej skrifvit
Så djup musik, som klingar i oss då,

När sjelf vår själ ett strängaspel har blifvit,

Och högste Mästarn spelar deruppå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>