- Project Runeberg -  Samlade Dikter /
153

(1876) Author: Josef Julius Wecksell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Parbleu! — Det går så ledigt uppå franska
Med eder och kurtis. — Parbleu! rätt nu
Jag blir förtviflad uppå äkta spanska
Och kastar mig i första krig. „Ett, tu . . .
Men tri? ne] först en sak jag måste granska,
Förrn jag i blod med döden dricker du.

Man blir ej hjelte, hur ock rimmen skena,
När rheumatismen plågar en i bena.

Ett återstår mig: börja samla pengar
Och gräfva mig i rostig koppar ner.’

Det bor en oro uti Mammons drängar,

Som kraft att lefva, handla, verka ger;

Och hur förtalet ger dem ampra slängar,

Det bakpå ryggen ändå alltid sker,

Ty framtill hörs blott, hvart de sig begifva:
„Vill herrn på denna sedel borgen skrifva?*4

Guld. guld är lösen, när man åldras hinner,
Det regulatorn är för allas prat.

Visst solen sjelf derför så skön man finner,
Att den har tycke utaf en — dukat.

Men huru mycket än den gamle vinner,

Den unge vanligtvis dermed för stat;

Han vräker sig i dennes ekipager
Och slösar bort lians guld uppå kalaser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wjsamldikt/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free