Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten minnesbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ung man gick otåligt fram och tillbaka på denna
plats. Han höll händerna nedstuckna i den korta
skinntröjans fickor, och på nacken bar han en brun skinnmössa.
Utseendet var icke obehagligt, men det stora hvita i ögonen
gaf honom ett egendomligt lömskt uttryck,, och det sotsvarta
håret visade att han var af tattarblod. Han tycktes vänta på
någon, och han höll skarp utkik mot en annan sida af
torget, der tattarne höllo till, och der skrytets vågor nu gingo
som högst under bytesaffärerna, så att man kunde höra
larmet deraf ända till den plats, der den unge mannen stod,
medan det var omöjligt se någonting. Emellanåt raglade en
figur förbi i dimman på väg ned mot krogen, och vidhvarje
sådant tillfälle fördubblade den unge tattaren sin
uppmärksamhet. Emellertid tycktes den, som han väntade på, icke
komma.
— Det skall. tusan stå här längre! sade en ung bonde
och svängde sig upp på sin häst. I dag blir det väl ingen
affär för mig. Kommer du med och får dig en half öl,
Abraham ?
Det sista riktades till tattaren.
— Nej, sade denne, inte i dag, Per Hansson, jag har
något att uträtta här i dag..
— Så, du har ju sålt din häst. .. Och inte ämnar du
köpa någon af de här, sade bonden och nickade t litet mot de
vackra och solida djur, som stodo inom synhåll.
Det blänkte hvasst i tattarens ögon.
— En kan väl ha annat att göra på Falkenbergs
marknad än köpa hästar, sade han.
—- Jaså, du går här och lurar på bror din, Abraham . . .
slå det ur hågen, det är mitt råd.
Åter syntes den elaka glimten i den tilltalades ögon,
men han svarade ingenting. Per Hansson ryckte på axlarna
och red derifrån. Hvad angick det honom på det hela taget,
om tattarne förderfvade hvarandra inbördes? Ju förr de
utrotat hvarandra, desto förr blef det lugn och ro i
skogssocknarna.
Abraham Blenberg var den bland tattarne, som var bäst
liden i bygden. Visserligen var han en oförbätterlig
slagskämpe, hvars knif satt ovanligt löst i slidan. Men han hade
aldrig varit i krakel med andra än sina stamförvandter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
