Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tag fram min slidknif, sade han till rätten, och visa
mig att den är afbruten, så skall jag ta på mig Johan
August!
Upplysningsvis hörd, omtalade 8-årige Jakob Jakobsson
att han sett hur Johan August lagt an mot fadern, men icke
skjutit, hvaremot Ferdinand, stående i vagnen, aflossat två
skott. Han hade, innan han lemnade platsen, utbytt sin
af-skjutna bössa mot broderns laddade. Ferdinand bestred att
afseende fästes vid dessa uppgifter och förnekade ej att den
bredvid liken funna pufferten egentligen vore hans, men
upp-gaf, att brodern före afstigandet ur vagnen tagit så väl den
som sin egen med sig, för att i fall af behof ha fyra skott.
Ferdinand hade sedan medtagit den ännu laddade pufferten,
enär han fruktade förföljelse af Jakobssönerna. Sjelf hade
han kort före mordet erhållit del af broderns anslag och
för-gäfves sökt afråda honom. Brodern hade till och med hotat
att skjuta honom, om han längre envisades att hindra honom.
Målet uppsköts gång på gång. Vid fjerde ransakningen
företeddes en slidknif, som af flera vittnen igenkändes såsom
Nikolaus Jakobssons, hvarförutom äfven hans initialer funnos
inristade på skaftet. Dess udd var afbruten, och den funna
stålspetsen passade deri. Knifven hade hittats af två
botaniserande studenter några steg från det torp, der Nikolaus
häktats, och de båda unge männen, som af tidningarna kände
till mordprocessen, hade skyndsamt anmält sitt fynd.
Men då slutade Nikolaus att neka. Han erkände att
han dräpt Johan August, till hämd för det denne mördat hans
far, och blef dömd till 10 års straffarbete. Ferdinand
Solberg deremot kunde mot sitt nekande icke fällas till ansvar,
utan blef stäld under framtidens dom. Nikolaus har
sedermera ådömts lifstids straffarbete för lifsfarligt våld mot
bevakning och torde komma att sluta sitt lif i straffängelset.
Så berättade min vän häradsdomaren om det stora
slagsmålet vid Bro, hvilket befriade bygden från två farliga
tattare. Men dramen var icke utspelad. Elfva år senare gick
ännu en akt öfver scenen, och ingen vet om den är den sista.
Inom Jakobssonska slägten hystes intet tvifvel om att det var
Ferdinand Solberg som gifvit familjefadern det dödande
skottet. Att intet attentat långt förut skedde mot denne, berodde
uteslutande derpå att Folkardus Jakobsson, när han växte till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
