Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En jul i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En jul i skogen.
Julaftonens tidiga mörker hvilade tungt och tätt öfver den
halländska skogstrakten. Sparsamt blänkte här och der
den fallande snön i ljusskenet, som strömmade ut från
någon oansenlig stugas fönster. Ännu sparsammare hördes
klangen af bjällror från en häst, som drog några
menniskobarn åstad till julljus och julgröt. Det var så tyst, så
tyst i skogen; sjelfva telefontrådarnes entoniga sång var
dämpad af den snö, som alltjemt föll ned på trådarne.
Det blåste en smula, icke starkt, men nog ändå för att
försvåra färden för en stackars utmagrad hästkrake, der den
arbetade sig fram mot vinden med ett alldeles för tungt lass,
som dessutom var instufvadt på ett hjuldon. Men det var
tattare, som åkte, och tattare äro inga hästgråtare; dessutom
älska de icke att använda slädar.
Den bålde förtennaren och marknadskämpen August
Julianus Eskilsson af tattarslägt var på väg till sin bror
Herman Paridon Nikolausson för att fira julhelgen. Herman
Paridon, som var en trög natur, obeqväm för det kringirrande
lifvet, besatt nemligen en liten hemmanslott i skogsbygden,
och detta var ett tryggt medvetande för August Julianus, som
den 20 December afslutat sina senaste fyra år på Malmö slott.
August Julianus hade visserligen stort sällskap med sig,
men trodde ej att detta i afsevärd grad skulle göra hans
ingång ovälkommen hos brodern, ty han medförde ett rikligt
munförråd, särdeles af bränvin och en lika kraftig som
prisbillig konjak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
