Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tattarflicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ung tös, klädd allenast i en rutig och trasig kjol
samt ett gammalt lintyg, låg på knä på marken. Framför
henne stod en råbock ocli åt gräs ur hennes hand. Flickan
kunde knappast vara mer än sexton år gammal, men hon
var väl utvecklad och såg mycket bra ut. Den bruna hyn
hade en underligt varm ton och de små näpna fotterna
passade utmärkt samman med de kraftiga vaclorna. -
Flickan märkte icke ynglingens ankomst, men bocken
tog ett språng åt sidan och glodde mera förvånad än skygg
på honom. Nu såg flickan också upp och fastän hon fick
solen midt i ansigtet, höll hon i alla fall sina ögon vidöppna.
Det bruna i dem lyste som guld och .solskenet tycktes
reflekteras från dem. Unge Dahlstedt kände sig märkvärdigt
förlägen.
—- Hvad vill herrn, frågade tösen.
Ynglingen grep till samma förklaring, som hvarje stadsbo
använder, då han kommer till en vildmarksstuga.
— Jag skulle vilja köpa lite mjölk, stammade han utan
att kunna ta ögonen från hennes ansigte.
— Mjölk har jag ingen, för bocken här har jag inte
kunnat lära att mjölka, svarade hon med ett litet skrätt, som
lät de hvita tänderna glimma. — Men vill lian hålla till
godo med lite vatten och bröd och ett ägg, så går det an.
— Tack, sade ynglingen och följde henne in i stugan.
—- -Jag bor alldeles ensam, sade flickan. — När mor
dog i somras och socknen begrafde henne, så fick jag löfte
att bo qvar här, om jag försörjde mig sjelf och inte skaffade
dem några ungar att mata, tillade hon.
Denna konversation var för ny för Dahlstedt för att
han skulle hitta på något svar. Han kände dessutom för
litet till landsbygdens förhållanden för att kunna bedöma
värdet af kommunalnämndens farhågor. Derför satt han helt
stilla och såg på, hur flickan sysslade för den enkla måltiden.
Hon satte en bleckkastrull med vatten på elden i den öppna
spisen och schasade undan hönsen, som sprungo i stugan.
Så sträckte hon armen under den primitiva sängen och drog
med triumferande min fram ett par ägg.
—• Herrn ska ha dem som äro riktigt färska, annars
har jag nog andra, för här finns många höns, pratade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
