Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under en resa till Holland och England 1791 gaf honom sir Josef Banks berömda
naturaliekabinett i London under flera månader ämnen till studier. Följande år
besökte han universiteten i Oxford och Cambridge. Ar 1795 blef han ordinarie
lektor vid Kalmar läroverk »i vältalighet och poesi», såsom lektorerna i de klassiska
språken på den tiden benämdes, hvilken befattning han skötte »oafbrutet samt med
utmärkt gagn för den studerande ungdomen», ända tills han 1822 erhöll Ljungby
pastorat i Kalmar stift. Professors titel hade han erhållit 1801 och teologie
doktors värdighet 1818. Större delen af hans utgifna skrifter äro författade på latin
och behandla ämnen ur den klassiska filologien.
Först vid 48 års ålder ingick han äktenskap. Hans hustru hette Beata
Fredrika Ljungfeldt (född 1792) och var dotter af krigsrådet H. W. Ljungfeldt och Maria
Elisabet Roos af Hjelmsäter — af samma släkt som den bekante etsaren L. H. Roos.
Af de sex barn, som föddes i detta äktenskap, var det äldsta sonen Johan Vilhelm
Karl, född den 16 oktober 1810, hvilken skulle foga konstnärliga lagrar till dem
som hans fader och farfader skördat inom vetenskaperna.
Anlagen yttrade sig redan i den späda barnaåldern. Den lille gossens käraste
leksak var ett stycke krita eller en blyertspenna. Han ritade af hjärtans lust hästar,
hundar, hjul och andra märkvärdigheter, mer och mindre begripliga för utomstående.
Än mer: han var skoningslöst kritisk mot sig själf och utplånade ofta sina
teckningar med orden: »Det var inte bra . Han tog tydligen sin sak på allvar ifrån
början. Detta väckte nog en viss uppmärksamhet i familjekretsen, att döma däraf
att en hans numera aflidna syster på sin ålderdom berättat mig detta lilla drag
såsom ett barndomsminne. »Wahlboms konstnärskallelse», yttrar Scholander, »och
arten af hans skaplynne visar sig redan i de utkast, som finnas kvar från
barnaåren, då den äfventyrliga riddartiden lekte i gossens håg. »
Då han redan vid fjorton års ålder lämnade sitt föräldrahem, var det dock, så
vidt man vet, utan någon tanke, vare sig å föräldrarnas sida eller å hans egen, på
att han skulle gå den konstnärliga vägen. Antagligen var det af fri vilja som han
valde den militära banan, som för ynglingar vid denna ålder plägar ha så stor
lockelse. Han inträdde som kadett på Karlberg 1824 och blef här, såsom hans
vän C. A. Adlersparre berättar*, »snart allas vän och sina lärares gunstling; detta
senare mindre genom just något träget umgänge med läroböckerna än genom den alltid
framstående ädelheten i sin karaktär och öfverlägsenheten i förståndsgåfvor». Han var
»liten men axelbred och knuten till växten, med rosiga kinder och höghvälfd panna,
öppna och reguliera anletsdrag, kastanjebrunt, något lockigt hår samt stora och ljusblå
ögon». Bland kamraterna bildades ett litterärt förbund, hvilket utgaf en
handskrif-ven tidning, som »med häntydning på det efemera och på all snillets blixt och åska
tomma innehållet » kallades Kornblixt. C. A. Ridderstad skötte textafdelningen under
• I »Anteckningar om bortgångne samtidaI. Stockholm 1859.
{+18+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
