Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta berodde icke på bristande flit å Wahlboms sida. Hjalmar Ling - -en son till
P. H. Ling och fortsättare af faderns verksamhet på det gymnastiska området — har
vitsordat att Wahlbom, fast hans tjänstebefattning vid centralinstitutet var ganska ansträngande
och upptog mycken tid, däraf ej lät hindra sig att med rastlös ifver arbeta på
ledighets-stunderna, som användes till att studera anatomi, perspektiv- och färglära, att göra sig
förtrogen med antiken samt att komponera i större skala. »Han idkade sina studier dels
vid målareakademien, dels vid centralinstitutet, antingen under form af ritningar till de
elementarställningar och tillämpade rörelser, som Ling uppgaf efter
organiskt-meka-niska grunder och sedan granskade, eller i sammanhang med de mest trägna
dissektioner och studier af den s. k. »ytterläran», hvilket arbete ofta utsträcktes till långt
in på nätterna vid ett eländigt talgljus och ådrog honom mindre lyckligt utrustade
kamraters gyckel.»
Icke heller kan den kyliga stämningen inom akademien förklaras däraf att
Wahlboms riktning föreföll lärarne vådlig eller obegriplig. Han sträfvade från början
efter att blifva historiemålare, såsom Holmbergson, Samuelsson, Dahlström och
många andra af hans samtida, han ville just fortsätta i en riktning, som redan fanns
och som hyllades af alla akademikerna. Han ansågs till och med vara denna
härskande riktnings förnämsta framtidshopp. »På en tid», skrifver Boye, »då man
öfverallt från alla målareakademier hör en klagan, att de unge artisterna åsidosätta
den sannt historiska stilen, grundad på studium af antiken och använd på folkslagens
äldre historie och endast sysslosätta sig med behandlingen af scéner ur
hvardags-lifvet, är det dubbelt tillfredsställande för oss, att en ung konstnär uppträder, som
gjort detta studium till sitt uteslutande enda föremål och hvars snille förstått
inför-lifva sina åsikter med historieskrifvarens och skaldens, genom ett genialiskt
uppfattande af ämnet i förening med en ganska korrekt teckning. Herr Wahlboms
kompositioner och teckningar uppfylla i hög grad de fordringar man gör i den
äldre historiska stilen, de kunna utan öfverdrift kallas förträffliga».
Den verkliga anledningen till den likgiltighet eller afvoghet, som uppstod mot
Wahlbom inom akademien, finner man lättare i hvad Branting berättat om honom
i ett bref till Adlersparre. »Det var såsom tecknare», skrifver Branting, »han
likaledes innehade en hög grad af skicklighet och därföre alltid till sin känsla led vid
betraktandet af förfuskade ritningar. Jag påminner mig ännu, huru han gemenligen
efter bevistade anatomiska lektioner på Kungsholmen vämjdes vid en viss lärares
uppritade, vanställda figurer, som föranledde flera oss emellan nöjsamma samtal; huru
han till följd af sina grundliga studier i rörelseläran, i förklaringen öfver
muskelaktionen, berättade rätt sällsamma historietter öfver undervisarens förlägenhet och
misstag vidkommande sammansatta rörelseverkningar samt huru äfven vissa å
målareakademien hållna föredrag i dessa ämnen» (af A. J. Retzius?) »lika mycket vittnade
om obekantskapen med rörelseläran som brist på sinne i skön konst. Läraren, efter
all anledning uppmärksam blifven därå, sökte å akademiens modellrum att blottställa
{+24+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
