Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovanlig både konstnärlig och allmän bildning, hvilka göra honom kvalificerad att
med utmärkelse bekläda en professorsplats.» Han upprepar, att Wahlbom var
»landets utmärktaste målare». Det läte sig ej försvaras att förbigå honom, just
då akademien vore i största behof af en skicklig målare. Slutligen tillägger han:
»Jag har rörande denna sak icke meddelat mig med Wahlbom, emedan jag är
öfvertygad att om han erfar, att någon tvekan äger rum om lämpligheten af hans
utnämnande, så afsäger han sig säkert att blifva ihågkommen, men på andra sidan
är det lika säkert, att ett sådant förbigående kommer att djupt såra honom. Han
behöfver dessutom någon uppmuntran, emedan han tror sig i Sverige vara föga
uppburen i följd af den likgiltighet, hvarmed på senare tider hans arbeten där blifvit
mottagna*
Medtäflare till professuren var Olof Wallgren, som Wahlbom själf
rekommenderat till att vikariera för honom under hans frånvaro. Enligt Scljolanders omdöme
var Wallgren den ende af akademiens lärare som skötte undervisningen ordentligt.
Som konstnär hade han icke någon nämnvärd betydelse.
Innan ärendet afgjorts, hade Qvarnström blifvit utnämd till kongl.
statybildhuggare och återvändt till Stockholm samt fått intaga platsen som akademiens direktör.
Här hade han tillfälle att ännu kraftigare göra sitt inflytande gällande till Wahlboms
förmån. Genom Qvarnström hade denne underrättats om de betänkligheter mot
hans val, som inom akademien framkommit, och tillskref i anledning häraf Nyström.
Han fann de anförda skälen så viktiga, att han ej kunde anse sig förbigången, i
fall akademien valde någon annan. »Jag önskar ej», skref han, »befattningen för
titelns skull utan för den möjliga nytta jag skulle kunna göra andra, en
tillfredsställelse som jag nu nästan helt och hållet saknar, då jag endast lefver för mitt eget
gagn, och jag skall således anse mig förpliktad att taga afsked, i fall min sjukdom
obotligen återkomme; med få ord sagdt: om jag önskar tjänsten, så är det endast i
den mening och det hopp att kunna hemkomma och bestrida den: i motsatt fall,
och detta kan du med säkerhet tro mig om, är saken mig fullkomligt likgiltig. Jag
kan blott ej fastställa en bestämd tid för min återkomst. Min hälsa har hela denna
vinter varit utmärkt god; blir våren, som är den svåra årstiden för mig, beskedlig,
anser jag mig vara på en säker bättringsväg och återvänder då nästa år, och skulle,
par miracle (ty mirakler kunna inträffa med en så nyckfull sjukdom som min) jag
under denna vår förblifva lika frisk som i vinter, hade jag den största lust att under
sommaren hemkomma. Se där hvad jag med godt samvete kan säga; må Vår Herre
och kongl. akademien sörja för resten.» Ungefär det samma skref han samtidigt till
Qvarnström. .
Akademien fick del af Wahlboms skrifvelser, och valet utföll så att han erhöll
12 röster, Wallgren endast 2, hvadan Wahlbom erhöll kongl. fullmakt såsom »pro-
* Detta skrefs i mars 185;. Inköpet af :Gustaf II Adolfs död> gjordes i juli följande är.
{+84+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
