Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda dessa ställen. Om morgonen, sedan wi
förlorat inloppet til sistnämde Hamn ur sigte,
instälde sig et fullkomligt lugn, då Capitainen,
för at wisa sin bewågenhet emot mig, lät
gifwa Signal för Lots, at komma och föra
mig til Lands.
Mina ögon woro beständigt rigtade
emot Fyrbåken, och I kunnen knapt
föreställa Er med hwad ledsnad jag i twå långa
timar wäntade på den båt, som skulle frälsa
mig ur mitt fängelse, och med hwilken oro
jag plågades, då jag icke såg den komma.
Hwar målnfläck som upsteg wid Horizonten,
hälsade jag såsom min befriare, til dess den,
lik hoppets bedrägliga dröm, för mina ögon
uplöstes och förswann.
Under ledsnaden af denna wäntan inlät
jag mig i samtal som oftast med Capitainen:
men all den tröst och upbyggelse jag däraf
kunde hämta, war en säkrare bekräftelse på
den slutsats, at om min transport berodde på
en Lots ankomst, jag hade föga hopp at
här komma i Land.
Som jag icke hade lust at segla til
Helsingör och där ligga för ankar eller kryssa
omkring på kusten ännu längre tid,
anwände jag all min wältaligbet för at förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
