Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbehåll at få följa mig til Staden, för
at i fall några oförsedda händelser eller
obeqwämligheter skulle inträffa, kunna lämna
mig sit biträde.
Jag gick tilbaka i min Kammare med en
werklig förtrytelse at icke få belöna hans
wälwilja. Aftonen war obeskrifligt skön, och jag
hade gärna ännu en stund wandrat omkring.
Men som jag föresatt mig at tidigt om
morgonen därpå anträda resan, så skyndade jag,
ehuru ogärna, til sängs, dock förgäfwes: mina
wakna sinnen och altid sysselsatta
inbildningskraft, höllo sömnen på långt afstånd. Innan
klockan 6 stod jag up, för at njuta den friska
morgonluften. Redan långt förut hade
foglarne med sit qwitter hälsat den
återkommande dagen, ehuru man icke kunde säga at han
warit borta.
I sanning finnes intet så skönt som en
sommarafton eller sommarnatt i Norden, om
man eljest kan kalla det natt, då ingen ting
mer fattas til dag än åsyn af Solen, som
med sina strålar så ofta faller oss beswärlig.
Hela Naturen war försänkt i ro: de något
mörkare blefna klipporna tycktes dela den
allmänna hwilan, och lutade sig tungt ned
öfwer sin fot. ”Hwad för en werksam kraft
är det innom mig, ropade jag, som håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
