Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Brefwet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har du icke at gifwa dem, som sätta tro til
det man kallar Sällhet! Jag talar icke
om den Philosophiska tilfridsställelsen, fastän
också den, ehuru icke utan wåld på sig sjelf,
kan i denna tro hinna til en fast
öfwertygelse.
Gästfriheten hade redan låckat Frun i
huset ur sängen före oss, at tillaga wårt
Caffe: Min wärd drog försorg, at alt som
hörde til resan, kom i behörig ordning.
Wägen war i början stenig och beswärlig, men
kusken rask, och hästarna wane wid backarna
så wäl up som ned. Utan minsta bekymmer
för någon fara lekte jag med mit barn, som
satt i mit knä, och hwilket jag icke wille
öfwerlämna til Margaretas omsorg, för wäl
bekant med hennes fruktan, och den swaghet
som därmed altid förenar sig.
Wi stadnade wid en liten bygnad utmed
landswägen, och här såg jag det första
ansigte i Swerige som misshagade mig. En man,
icke just så illa klädd, kom emot oss och
talade med Lieutenanten som följde mig, i en
ton den där snart tilkänna gaf, at de icke
woro aldeles ense. Alt hwad jag däraf
kunde begripa, war at det angick mig. Denne
man war en Tull-betjänt. Caracteren af hans
Profession hade hos honom utplånat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
