Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en högst olycklig och oförtjent lidande mors
vidrigheter. Man skulle kunna säga at känslan
af det rätta och orätta är et resultat af den
enklaste forskning utaf vårt förnuft, samt att
denna känsla styrer och leder alla våra
moraliska krafter, hvilka verka efter den rigtning de
af henne få; men — för at drifva denna
anmärkning ännu längre — huru mycket
försvagas, til och med qväfves icke ofta den
dyrbara fattningsförmåga, som öpnar våra hjertan
för dylika intryck, genom lifvets vanliga
yrken och lägre nöjen?
Det var för Jemima en sak af största vigt at
bibehålla sig vid sin syssla, emedan man
öfveralt förjagat henne, som en pestsmittad, som et
vilddjur. Hennes lön, hvaraf hon
sammansparde en betydlig del, såsom det enda medel
at på sina gamla dar kunna lefva utan
beroende, var vida betydligare, än den hon kunnat
få på hvad annat ställe som häldst, om det
annars för henne varit möjligt, förnedrad som
hon var, at få tilbringa sin lefnad i et
hederligt hus. Hon sökte icke desmindre at vara
sin fånge nyttig. Maria klagade ständigt öfver
ledsnad, samt at hon ej hade tilfälle sysselsätta
sig med göromål, hvilka kunde uptaga hennes
tankar, och hvaråt hon plägat öfverlämna sig
när hon var fri. Jemima kunde ej neka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
