Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifligaste oro. „Endast min vaksamma ömhet,
ropade hon, hade kunnat rycka henne undan en
förtidig död; och om man ej omänskligt skiljt
henne ifrån mig, om jag ännu hade henne hos
mig, så skulle jag åtminstone äga något som
jag kunde älska.“
Ju mindre hennes föreställningar voro lugna
och tröstande, ju mer fästade sig denna i
hennes hjerta, antog den alla skapnader, smärtade
henne, och ökte grufligheten af hennes öde.
De böcker man skaffat henne, voro snart
genomläste. Nu hade han icke mer någon
lindring för sit qval, något medel at skingra den
yrsel, hvari de drömmar om lycka och olycka
som ouphörligen sysselsatte hennes
inbillningskraft, försänkte henne. At skrifva var då
hennes enda tilflykt. Hon författade några
stycken, deri hon målade sit hjertas tilstånd; och
som hon ansåg sina lefnadshändelser såsom et
til öfning för hennes snille tjenligt ämne,
beslöt hon at derom sammanskrifva en
omständelig berättelse, samt at dervid följa det begrep
hennes erfarenher och hennes förstånds
mognad om dem kunde gifva henne.
Möjligtvis kunde de tjena hennes dotter til
någon underrättelse, och skydda henne för de
vidrigheter hon sjelf lidit. Denna
bevekelsegrund uplifvade hennes stil; hon följde sit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
