Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken vigt, häldst om det lyckades henne
at ådraga sig des upmärksamhet eller väcka
des medlidande.
Hvar gång hon såg honom, blef den
teckning hon af honom i sit hjerta gjorde, mera
fullkomlig. En morgon, då hennes fönster til
hälften stod öpet, fick hon höra hans röst.
Hon tviflade ej mer på verkligheten af sina
gissningar, på rigtigheten af sit minne; säkert
hade en dylik röst tagit hennes försvar vid
något vidrigt tilfälle. Hon var manlig och
röjde en ädel själ; hon var äfven behaglig: den
upmärksamma Maria tyckte åtminstone så.
Hon spratt til, helt orolig öfver den
rörelse, som denna ödets besynnerliga skickelse
henne förorsakade. Småningom påminte hon
sig alt det som föregått, när de första gången
träffat hvarandra, och bestörtning utträngde nu
hennes första känsla. Hon beundrade verkan
af den sympathi, som dragit henne til denna
främling, hvilken redan gjort henne de
största tjenster, inan hon ännu vissste at det var
honom hon hade at tacka derför. Nu var det
henne omöjligt at vända sina tankar ifrån
honom; och om hon någon gång tänkte på sin
dotter, skedde det blott för at önska, det hon
måtte äga en far, som vore förtjent af hennes
mors aktning och kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
