Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Jag tilbragte en vecka uti et slags
enthousiasme, som ej en gång tillät mig at
tänka. En afton då jag ganska sent skulle gå
hem til värdshuset, der jag vid min ankomst
tagit in, fick jag på en folktom gata et
grufligt slag, hvarvid jag störtade til jorden. Jag
dånade. Man bar mig utan känsel i en
hyrvagn; jag blef förd hit; och jag återvann
bruket af mit förnuft, endast för at blifva
handterad som om jag förlorat det. Mina vägtare äro
döfva för de förestälningar och frågor jag gör
dem. De försäkra mig dock, at min
fångenskap snart skal uphöra. Hvad mig angår, så
ehuru jag förlorar mig i gissningar, vet jag
hvarken orsaken hvarföre man håller mig
fången, eller i hvilken del af England detta hus
är beläget. Ibland tycker jag mig höra
hafvets buller, och inan jag träffade er,
önskade jag ganska ofta, at jag ännu måtte vara
utsatt för des faror.“
Maria fick knapt tid at af Darnford
begära några nya uplysningar. Han öfverlämnade
sig nästan i samma ögnablick åt sina egna
betraktelser, och Maria företog åter, efter sin
ständiga vana när hon var allena, at påminna
sig de uttryck hvaraf han betjent sig, den
afväxling som föregått i ljudet af hans röst, de
minsta åtbörder som undfallit honom, med et ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
