Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oskuldens öpna glädje, och utspridt i hennes
ansigte denna oregelbundenhet, som upkommer
af förnuftets bemödande, at leda och stilla
hjertats häftiga rörelser. Melankolien och
sorgen hade, utan at den fördunkla, mildrat den
lifliga färgen af hennes hy. Den tankfullhet,
som röjde sig i hennes panna och ögonbryn,
minskade icke behaget af hennes blick:
tvärtom förrådde hennes ögon ibland en så liflig
känslighet, at man nästan var färdig at tro,
det Naturen i detta afseende gifvit henne
företräde för alla andra, samt at hon var danad
för kärleken. Hennes nästan vällustiga
väsendes obeskrifliga rörlighet, gaf snarare
öfvertygelse om hennes sinnes, än kropps styrka.
Ibland rådde i hennes tal en enfald, som
mycket liknade barndomens naïva joller. Också
kunde personer af inskränkt förstånd icke inse
behaget af hennes omgänge; de til och med
logo med något slags begabberi åt hennes
snillrika infall. Men fast de ej blefvo varse
hennes snilles finhet och styrka, kunde de dock
icke försvara sig mot en annan långt farligare
förförelse, den, hvarmed et hjerta, som af
Naturen är böjdt til ömhet och milda känslor,
fängslar alt hvad som omger det; så at hon
gjorde sig älskad af alla människor. Hvad
angår de känslor, åt hvilka hon sig öfverlämnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
