Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma. Det var en flicka. Jag var der
endast för at muntra henne när hon var vid elakt
lynne, och vara et mål för hennes nycker.
Också kände hon, inan hon ännu kunde tala,
redan så väl sit välde, at hon ej uraktlät
något tilfälle at plåga mig; och vågade jag
göra minsta motstånd, så slog man mig utan
barmhärtighet, eller ock fick jag lägga mig utan
afton, och det ofta utan at ha fått något til
middag. Jag har sagt er, at endast en del af
mina dagliga göromål bestod uti, at betjena
denna lilla flicka med al en slafvinnas
undergifvenhet; jag hade desutom mycket annat at
göra. Huru sträng årstiden än var, tvang man
mig at från det ena stället til det andra i
staden bära bördor, mycket för tunga för mig,
utan at någonsin tillåta mig at nalkas elden,
utan at någonsin gifva mig den minsta
upmuntran, eller betyga mig med några goda ord, at man
var nöjd med mit bemödande. Det lär ej
förekomma er underligt, at jag, som såg mig
handteras såsom en varelse af lägre art,
började afundas husets älskade barn, och äfven
hata det. Jag påminner mig dock, at det
voro de kärleksbetygelser, hvarmed min styfmor
öfverhopade sin dotter, och de ömma saker
hon sade henne, som begynte at upväcka min
afundsjuka och mit missnöje. En gång — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
