Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Min mor svarade med en förstäld ton
af ömhet och sedighet, at om det varit
möjligt at förbättra mig, skulle hon ensam varit
skicklig at lyckas deruti; at hon upfylt sin
plikt; at alt hennes bemödande varit fruktlöst,
men at hennes saktmod och godhet kanske
varit orsaken til hennes föga framgång.“
„Jag ryser när jag påminner mig det
bemötande jag nu måste lida. Ständigt af min
matmor förföljd med hugg och slag, och piga
och slafvinna åt de andre unga flickor och
barn, hvilka liksom jag voro i lära hos henne,
fick jag aldrig emottaga minsta prof af ömhet;
intet medlidande minskade bitterheten af mina
vidrigheter och hårdheten af de göromål man
anbefalte mig. Man hade i huset anmält mig
såsom et föremål til afsky, såsom en varelse,
hvarmed min styfmor ej kunnat uträtta något,
ehuru hon haft det ädelmodet at låta mig
lefva hos sig ihop med sin egen dotter. Jag
ansågs som en olycklig, den hvar och en efter
behag ägde rättighet at misshandla. Alla
betraktade såsom et privilegium, fästat vid den
öfverlägsenhet de trodde sig äga för mig,
rättigheten at slå mig, liksom jag varit et
oskäligt kreatur. De kallade min villighet lågt
smicker; och när jag vägrade at göra något,
var jag envis som en åsna, och som en åsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
