Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog länge plågat den stackars karlen. Jag
svarade intet. Herr Vénables bad mig då med en
ton af ömhet besinna, huru mycket mit
upförande smärtade honom, samt huru mycket mit
eget rykte derigenom led. Han rådde mig at
uphöra med denna verkeligen barnsliga
uproriskhet. Han fortfor länge på samma sätt,
och tycktes tiltala mig som vid hvad annat
tilfälle som häldst, men afpassade i sjelfva
verket sina uttryck efter värdinnans begrep,
hvilken vid hvar pause utropade: „Ja, ja, kära
herre, ni har visst ganska rätt.„
„Ledsen vid detta platta narrspel, och
säker at ej kunna undvika den förhatliga
anblick som hotade mig, öpnade jag dörren.
Herr Vénables steg in. Han nalkades med
djärft och förtroligt utseende, för at taga min
hand. Jag drog mig hastigt och af en
sjelfmant rörelse tilbaka, som om jag flytt en
giftig orm, hvilken ingifvit mig mera afsky än
fruktan. Hans följeslagerska sade, at hon
ville gå ut, för at lämna oss frihet at tala med
hvarandra. Jag befalte henne at bli qvar, och
hotade at genast begifva mig bårt, om hon
ginge ur min kammare. Hon lydde mig af
nyfikenhet.„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
