Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ert förnuft, förbjuder er at vända om til
er man. Skulle ni af vördnad för fördomar
döma er at tilsluta ert hjerta för de sällaste
känslor? Det är ej utan egennytta jag säger
detta: jag vet, at ert hjerta talar för mig i
detta ögnablick, då jag appellerar til ert
förnuft. Hvar dag frågar jag mig, huru jag
kunnat förtjena en sådan lycka, samt
använder hela mit bemödande at göra mig er
värdig.“ — Han slutade med at begära tilstånd,
at liksom förr få besöka henne.
Hon gaf honom det. Hans första företag
vid deras möte, var, at ömt trycka henne i
sina armar. De tårar som flöto från hans ögon,
fullkomnade hans seger öfver Maria. Den
sorg som några dagar åtskiljt dem, hade
endast ökat häftigheten af deras ömhet för
hvarandra. Under deras första sammankomster
sökte Darnford alla möjliga tilfällen at få
sitta bredvid henne, at taga hennes hand, at
möta hennes blickar: denna beställsamhet var
nu förbytt i bemödande at trösta henne, och
vänskapen tycktes hafva intagit kärlekens rum.
Han lät sit tal falla på Marias historia. Han
yttrade mycken förtrytelse öfver det förtryck
hon lidit. Hans ögon sade henne derunder,
huru gärna han ville återskaffa henne friheten
och göra henne lycklig. Han kysste hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
