Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägtenskapet påstodos dölja et mindre
anständigt upförande. Dessa isynnerhet visade Maria
förakt. Hon skulle säkert hafva bibehållit
deras vänskap och aktning, om hon qvarblifvit
hos sin man, om hon tagit förställningens larv
och uraktlåtit sina pliktes som mor för at
genomdrifva och underhålla en kärleks-intrig;
eller om hon, i stället at lefva offentligt med
sin älskare, förlågat sig til skrymteri och
förställning, för at gifva äfven dem hon ej
kunnat bedraga, förevändning at ursägta henne.
Den sällhet hon njöt med Darnford, var
icke utan en blandning af smärta. Han röjde
en flyktighet i carakteren, som ofta gjorde
henne orolig. Men kärleken förskönade alt i
hennes ögon. Darnford var desutom så god;
hans röst var så mild, hans ton så öm, at det
hårdaste sinne skolat bevekas deraf. Begäret
at behaga fruntimmer, ger ofta et utseende af
mycken känslofullhet åt karlar, som i sjelfva
verket äro kalla och orörliga. Man skulle tro
at de älska andra, då de endast äro sysselsatte
med sig sjelfve. Detta oaktadt kostade det
obeskrifligt på Maria at skiljas från sin
älskare. I hennes sorg var det hennes enda tröst,
at hon skulle så spara honom den mödan at
besvara de beskyllningar man gjorde honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
