Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till höger om husbonden hade de förnämste
af gårdens folk sina platser. Det var en del
gamla stallbröder, som i yngre åren följt
honom i härnad; en del voro föreståndare för hans
hus och för de talrika tjenare och trälar han
hade på sin gård.
Men de, som näst Kettil sjelf borde ådraga
sig största uppmärksamheten, voro de personer
som sutto till venster om högsätet, i synnerhet
den som hade sin plats närmast intill honom.
Det var hans unga dotter med hennes väninnor
och tärnor.
Hildur var en vacker flicka af en frisk färg,
som vittnade om en kraft af helsa i kropp och
sinne. Hon stödde då och då den ringprydda
handen på karmen till faderns säte och vände
sitt ansigte mot honom, än uppmärksamt, än
leende, nu för att lyssna till hans ord, nu för
att fråga hans vilja eller omdöme i ett eller
annat. Stundom fyllde hon ock dryckeshornet
åt honom och sysselsatte sig emellanåt med sitt
qvinliga sällskap. Att hon var en rik och
ansenlig mans dotter kunde man redan se på den
dyrbara drägten; (det praktfulla var alltid älskadt
i gamla Norden). En rock af mörk purpurfärg,
med hvita bandrosor fästad öfver skuldrorna,
föll ledigt kring den ungdomliga gestalten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
