Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odödlighet som väntade hans trogne bekännare.
De förut så stränga dragen i apostelns ansigte
mildrades, de förut ljungande blickarne lyste
nu af milda strålar, och hans tal flöt såsom
klingande ljufva toner och smälte isen kring
bans åhörares hjertan. Det var liksom ett
varmare, renare blod begynt rinna i mångens ådror,
der dallrade en flyktig glans i månget öga, der
spridde sig ett himmelskt ljus i månget sinne.
Lärarens predikan hade haft en stor,
oberäknelig verkan.
Talet var slutadt och de äldste bland folket
trädde tillsammans, för att rådpläga om de
öf-verläggningsfrågor som skulle framställas for
menigheten. Men just som Kettil höjde sin
röst, for att söka motverka den inflytelse som
läraren vunnit, stormade folket till och ropade
att han skulle tiga. Han åkallade väl alla
Valhalls gudar, men de hjelpte honom icke; han
drog sitt svärd för att bringa till tystnad de
mest närgångne, men en vägg af sköldar mötte
honom. Folkets gny tilltog allt högre; det
öf-verröstade gamle Kettil. Det tycktes som det
icke var nog att qväfva hans ord, det tycktes
som meningen var att qväfva honom sjelf. En
mängd, både af dem som redan omfattat
kristendomen, och af dem som stodo i begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
