Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade begge sina händer på den lyftade armen
och hängde sig småningom fast dervid* med en
styrka som man icke skulle trott den svaga
qvionan gifven mot den jernfaste Kettil. Armen
sjönk allt mer och slutligen föll svärdet
skramlande till golfvet. Nu omfattade hon hans knän
och lyfte de sköna ögonen mot det älskade
fa-dersanletet. Der kom intet ord på hennes
läppar,. men der låg en mäktig vältalighet i de
rena dragen, en djup och^brinnande bön som
skolat trängt genom himmelens skyar. Den
skingrade också molnen på Kettils panna; han
reste upp sin dotter och förde henne tillbaka
till hennes säte.
— Himmelske Thor, förlåt min svaghet! —*
ropade han och störtade ut.
Några dagar derefter satt Kettil åter i sin
högbänk och Rolf midt emot honom. Emellan
dessa båda män af olika tro hade uppkommit
en anmärkningsvärd fördragsamhet; ännu mer,
i deras umgänge rådde ömsesidig välvilja och
aktning. Rolf Arnason hade med sitt glada och
öppna väsende vunnit behag för Kettil; och
denne inlät sig icke mera med honom i en fruktlös
tvist om deras trosfrågor; Rolf å sin sida gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
