Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Farväl, min far! — snyftade hon. —
Din tro kunde jag icke ärfva, ISt mig ärfva
dina dygder. Jag hoppas, hvad än min lärare
må säga om de oomvändes belägenhet efter
detta ... jag hoppas det och tror det ... att
jag får möta dig i en annan verid, sedan våra
andar blifvit renade i den himmelska elden.
Der vill jag taga dig vid handen och föra dig
fram inför Guds tron och bedja för dig, liksom
jag på jorden skall bedja för dig alltid ...
Den fromma dottern lemnade omsider sin
fars graf; men de begge tjenarne vände dit
tillbaka och betäckte dörrn med jord, som de
jem-nade deröfver, i likhet med det öfriga af
högen, på det ingen skulle veta dess ingång.
En stor förändring inföll nu på Kettilstad.
Hildur hade alltjemt uppskjutit sin förening med
Rolf; all glädje hade varit viken från henne, så
länge hennes far ännu lefde i sin mörka hög.
Men då nu Rolf, underrättad om hvad som
ti-mat, återvände till henne, ville hon ej längre
vägra hans böner. Den långa sorgetiden borde
nu vara slut, tyckte han; ty hon hade ju i tre
hela år sörjt faderns bortgång.
Hildur hade under denna tid åtnjutit
undervisning af en kristen lärare, men först någon
tid efter Kettils död tog hon det heliga dopet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
