Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, Folke, du glömmer hvad vi svurit
hvarandra.
— Och likväl stöter du tillbaka den
räddande handen och dröjer qvar här i klostret,
tills du tvingas att blifva brud till denne man,
som jag hatar mer än den svarte kungen.
— Men hvarföre sätter du icke fullt
förtroende till migl När jag vägrar att vid din
hand fly från klostret, huru skall du då kunna
tro, att jag någonsin följer en annan!
— Men du är dotter, och din fars vilje...
— Är min lag, menar du. Men min
motvilja för Danmarks drots, denne brudgum
hvarmed man hotar mig, är för mäktig att tillåta
ett tvång, äfven om ej mitt hjerta tillhörde dig.
— Men mannen aktar ej qvinnans motstånd;
han använder styrkans rätt mot den svaga.
— Den svaga kan äfven segra, — sade Ingrid
småleende.
— Någon gång, visserligen. Men der finns
då en inre och hemlig kraft; och segern är ändå
på styrkans sida. Nej, tro mig, Ingrid,
säkraste medlet till din räddning är att fly.
— Ja, till den heliga Jungfruns altare. Guds
moder skall beskydda mig.
— Ah, de skola följa efter dig och vanhelga
altarets frid, de skola lossa dina händer som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
