Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedd, tycktes han vara en något äldre broder
till honom. Också hade han ett alltför
muntert lynne för att vara en älskare i en så
kinkig ställning som Folke, och han qvad mången
glädtig visa på sin ensliga färd. Kom han till
en bro, slagen öfver en sorlande bäck, sjöng
han om Necken, som »klädde sig till en vacker
herreman» och begaf sig ut på friareärenden,
och mötte han en flicka, som kom ifrån sitt
arbete på fältet, egde han alltid i sitt rika
förråd en skämtsam vers att tillegna henne,
hvarvid han blickade skalkaktigt på den
rodnande tärnan, som å sin sida betraktade med nöje
den ståtlige herrn, hvilken, tyckte hon, sjöng
så ljufveliga visor.
Solen var redan nedgången, då han anlände
till en korsväg, som var lifligt besökt. Der stod
nämligen ett helighus, hvarest vandringsmannen
plägade förrätta sin andakt. Det var ett
gammalt skjul af grofva ekstockar, hvilket förskref
sig från hedentid, då Thors bild stått derinne.
Nu var der i stället uppprest ett helgonbeläte,
och folket hade för längesedan lärt sig att icke
mera på detta rum anropa Thor, utan det milda
helgonet.
Några stafkarlar, troligen stadda på en
pilgrimsfärd till Wreta, för att af det rika klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
