Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här hade mött sin broder Carl — gick till sin
häst och var snart vid den andre ryttarens sida.
De begåfvo sig i väg, sedan de med ett
korstecken helsat helgonbilden och med en nick
det nygiriga folket, som stod och gapade pä de
förnäma ryttarne och deras vackra hästar, och,
när desse afiägsnat sig, lade sina hufvu’n
tillsammans för att utforska, om icke nu igen de
djerfve Folkungarne hade nägot upptåg för sig,
till att anställa orolighet i landet.
— Hända livad som hända vill, — sade
slutligen en bredaxlad bonde, med en yxa i
handen, — sä följe vi kungen och ingen annan.
— Det var alltid min sed, — inföll en
hvitskäggig gubbe; — drottsvikare var jag aldrig;
mina söner bli det icke heller.
— Sveket tillhör endast herrarne, liksom
våldet, — återtog den förre. — Mycket ha vi
lidit af dem och icke haft fred på egna gårdar.
Men de skola väl nu gå litet spakare till väga,
då kungen satt lås och bom för våra lador.
— Ja, sedan de först blifvit riktigt
utplundrade,— sade en röst i hopen. — När der var
taget så mycket der fanns, så hängdes låset dit.
Nå, Gud bevare kungen! Jag säger ej något
ondt om honom, och icke heller om de unga
herrarne, som nyss redo härifrån; ty det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
