Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nunnorna också?
— Visserligen.
— Ha ha ha! — skrattade Carl. — Jag och
bröderne skulle lägra oss kring ett
nunnekloster! Det vore i sanning ett vådligt företag
för Algots söner. Vi, allesammans hurtiga och
vackra män, skulle lätt kunna tända upp eld
och lågor i klosterjungfrurnas hjertan; och hvem
vet således om icke vi hvardera finge en
himmelsk brud att föra till våra jordiska hem.
Carl skrattade innerligt vid denna
föreställning.
— Du vänder i gyckel hvad jag allvarsamt
menar, — sade Folke, som ej var hugad att
instämma i sin brors munterhet.
— Men, —i tillade Carl utan att lyssna till
Folkes ord, — det följer ej någon välsignelse
med vigda nunnor. Huru gick det väl med vår
frände konung Waldemar för hans kärlek till
ex-nunnan Jutha? Väl lefdc han med henne
några ljufva dagar på sin goda kungsgård
Et-tak, der Tidan slingrar sig emellan täta
löfsa-lar, och der han väl en tid hade mer än ett
tak öfver hufvudet. Denna korta kärleksfröjd
var dock första upphofvet till hans ofärd. Nej,
frid med vigda nunnor, men krig mot de unga
noviserna, som hållas i fängelse af tyranniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
