Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ft
foretag; det kunde anstå tyska åfventyrare, men
ej sönerna till fader Algot. Du minnes väl
huru det vidare hetter i din visa, att den
långtänk-tare Knut Folkwardsson svarade sin broder Sune:
»Spörjer det hennes fader, konung Sverker,
för heDnes skull måtte vi dö.»
Så ligga de fajeltar slagne.
Detta omqväde, som du var så forsigtig att
förbigå, låter icke bra, ty här äro vi hjeltarne.
— Min visa behagar dig således icke,. —
sade Carl. — Nå, hvar fågel sjunger efter sin
näbb, och örnen förstår sig ej på dufvolåt. Jag
begriper ej, huru den lilla turturdufvan i
klostret kunnat så alldeles stämma om min tappre
Folke.
— Tala ej om tapperhet, — yttrade Folke
förtretad. — Här är icke fråga om öppen Tejd,
såsom då vi lågo lägrade kring slottet vid
Ju-uebäck, och ändå läto narra oss att sticka in
svärdet. Kung Magnus, den svarte
kettilbota-ren, skulle illistigt grina under skinn, om vi
beginge våld emot klostret, och han åter finge
sak med oss. Skole vi väl gifva honom
anledning till ett nytt gästabud pä Jälaqvist, liksom
härom året!
Den händelse hvarpå Folke syftade, och som
äfven nämndes härofvan i allmogens samtal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
