Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klosterrofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der sågs ett liktåg nalkas genom
hufvud-porten; några väpnare buro en bår, hvarpå en
död syntes hvila, betäckt af ett svart täcke med
hvita fransar. Vid dennes sida gick en ung
man med nedslagen blick och insvept i en
fotsid sorgkappa. Allt hos honom vittnade, att
det var en sörjande vän eller anförvandt, som
följde en kär alliden.
Med kinden tryckt mot den kalla pelaren,
betraktade Ingrid detta liktåg, som föreföll henne
så hemlighetsfullt och olycksbådande, i en stund
då hennes öde var så nära att afgöras. Det
betydde hennes egen död, så föreställde hon
sig och föll ned på sina knän, med krausen i
de sammanknäppta händerna.
Ingrid såg nu, huru båren nedsattes i
gången, huru de som burit, tyst och långsamt
vände tillbaka, och huru mannen i sorgkappan
knäföll och böjde sig till den dödes hufvud, för
att bedja, medan nunnornas sång ljöd allt mera
sakta och döende.
Snart blef det stilla i kyrkan; tysta såsom
andar försvunno nunnorna, och endast en sakta
hviskning tyckte sig Ingrid förnimma från den
knäböjandes läppar. Uon reste sig upp och
gick tillbaka, utan att hafva offrat liljekransen
åt klostrets patronessa. I detta ögonblick kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
