Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munken i nätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans anlete, runda hans kinder, och liflig den
eld som brann i hans ögon, helst när han lyfte
dem ifrån jorden och utsträckte sin hand, för
att uttala sin välsignelse öfver bygdens vackra
döttrar.
Det vänskapliga förhållandet emellan munken
och bonden, hvilket en tid väckte mycken
afund hos den sednares grannar, blef ty värr
icke långvarigt. Anledningen var följande.
En gång hade Olof företagit en längre resa,
hvarifrån han en afton helt oförväntadt
återkom.
Då han inträdde i sin stuga, flammade en
munter brasa på spisen, golfvet var beströdt
med friskt elggräs och stugan för öfrigt tillpyntad
på bästa satt. En snöhvit duk betäckte
bordet, som svigtade under kostliga anrättningar;
men icke detta öfverraskade honom, utan
de gäster, hvilka i största förtrolighet sutto vid
bordet.
Det var nämligen pater Lucas och skön
Elin.
Man föreställe sig Olofs häpnad och harm,
svartsjuka och vrede, då han såg huru munken
hade venstra armen lindad om hustruns lif och
med högra handen förde ölbägaren till sina
läppar. Det var icke nu det torra brödet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
