Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munken i nätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ordningen hade nu kommit till Olof att hålla
en straffpredikan om den lede ande, som
anfäktat dem kåda, så väl munken som sprattlade
i nätet, som hustrun, hvilken med gråten på
kind och i darrande hand höll blosset, som
spridde sina gycklande flammor öfver det
löjliga nattstycket.
Klosterklockan hördes nu ringa, men denna
gång lydde ej Olof hennes kallelse till bön,
denna gång tystade hon icke stormen i hans
sinne.
En bön hördes likväl hviska med rädda,
ångestfulla ljud.
— Min Olof, var karmhertig! — sade den
unga hustrun och dignade ned, liksom för att
falla på sina knän för mannen.
Till Gud vågade hon icke bedja.
Men Olof stod der obeveklig som en straffets
ande.
Han ryckte blosset ur Elins hand och
skakade det öfver den fångade munken, så att
eldgnistorna stänkte omkring honom.
— Du har en gång ålagt mig botgörelse, —
sade han; — nu är det jag som ropar till dig:
gör bot och bättring! Din sista stund borde
med rätta vara kommen, men du är icke värdig
att dö, då det ringes med vigda klockor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
