Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallan i hans röst och i hans blick, att Cecilia,
förledd hälften af medlidande, hälften af kärlek,
sakta höll honom tillbaka, dä han nu beredde
sig att lemna henne. Starkare drager ej
magneten stälet till sig, än Cecilias lätta beröring
af hans arm drog gref Johan åter till henne.
Ett ögonblick förgick i tyst omfamning. Men
liksom förfärad för de lägor, som brunno i de
hjertan, hvilka nu voro slutna till hvarandra,
for Cecilia hastigt tillbaka och förde honom
ifrån sig.
— Tyst, det bullrade i tärnornas rum, —
sade hon.
— Men en annan gång, — inföll han, —•
då det är stilla derinne, kommer jag ju Ster?
— Nej, jag skall aldrig mer vara ensam
i mitt sofgemak.
— Ah, tag tillbaka detta stränga ord, min
Cecilia!
— Nej, nejl
— Men jag ber, jag bönfaller, jag besvär
dig, — fortfor han skälmaktigt, liksom om han
trodde sig under nejordet på läpparna finna ett
ja i hennes hjerta.
— Ah, du straffar mig hårdt för min
svaghet, — svarade Wasadottern med den värdighet,
som var henne medfödd och icke alltid gaf vika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
