Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl alltid det stora och ädla, det sköna och
goda, som uppfödes der! Det är ofta ett
djef-vulskt yngel, ofta en hjernlös docka som
slumpen låter draga purpurkjorteln, och verldeti
faller ned och tillber som vore det en gud ...
Hopen dyrkar alltid det yttre skenet ... Men
hvem är väl den verkligen purpurfödde, den
som ensam ibland millioner är värd att regera
Öfver dem? Om alltid Gud, för hvilken allt är
kunnigt, ville med sitt finger utpeka det,
liksom han gjorde det med min store fader ...
Ah min Gud, jag ödmjukar mig inför din tron .. .
Kan jag väl förtrösta deruppå att du sjelf satte
kronan pä mitt hufvud, derom lika förvissad
som jag är, att du sjelf gjorde till konung
foster-landsräddaren Gustaf Wasa!... Der står
istjer-norna en man som sträcker sin hand efter
denna krona. Är det han som är den rätte
konungen I ... Jag som ville lyfta en annan upp till
min höghet, månne jag sjelf står fast och
säker ... Ah, denna tanke kommer då ständigt
åter ... mitt hufvud svindlar ...,
Erik stödde sig emot stolskarmen och stod
länge tyst och grubblande. Men de dystra
tan-karne flydde omsider; Karins bild trädde åter
lram, som en varm solstråle, skingrande dim-
morna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
