- Project Runeberg -  Svenska sägner och äfventyr /
207

(1849) [MARC] Author: Nils Fredrik Wipperling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Karin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon behöfver och kanske äfven något tili
öfver-lopps, så lyser solen igen, liksom hofmästarens
ansigte skiner, när han druckit sin trtumma,
den hedersmannen; och hvad flickor
vidkommer, så ...

Och han började äter sjunga:

Nog känner jag en den fagraste by

Och femton stolta mftjor bo deruti.

För ekar och lindar i lunden och det gröna.

— Men, — invände den vemodsfulle, — det
är icke allom gifvet att kunna fladdra från den
ena till den andra bland femton möjor. Se
der, — tillade han hastigt, — är en som
tänker lika som jag.

— Hvar?

— På skutan darborta, der seglen äro
hissade efter regnet i natt.

— Vid bommen, menar du? Jaså, det der
gamla skråfvet, som tycks förskrifva sig ifrån
Erik Väderhatts tider.

— Ja, ser du honom?

— Hvem? Ar det Jerker skeppare som står
och kikar på torntuppen?

— Ahnej. Vänta bara, så visar han sig nog.

—• Ah, jag serl Drabantfänriken Max!

— Du ser honom således.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wnfsagner/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free