- Project Runeberg -  Tidsexistensens apologi : Ett stycke relationsteori /
30

(1888) [MARC] Author: Pontus Wikner With: Lawrence Heap Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30
Härtill kommer, att äfven den potentiella möjlig¬
heten ofta tages i en subjektiv bemärkelse, så att hon
kommer att bestå deri, att det på en viss tänkande
varelses ståndpunkt visar sig, som om vilkoren vore
gifna för en sats framtida verklighet, så till vida att
han icke ser, att något bland de vilkor äro ouppfylda,
som på den tiden, då han tänker på saken, skulle
vara gifna. Den ofvan omtalade plantan blef måhända
aldrig ett stort träd, emedan hon vid en skogsbrand
blef bränd till aska. Den, som före skogsbranden be¬
traktade denna planta, tänkte kanske i alla fall: denna
planta är ett potentiellt träd. Denna potentialitet var
dock endast subjektiv, i det att i det ögonblicket, då
den ifrågavarande personen betraktade plantan, icke
alla de vilkor voro uppfylda, som då måste vara upp¬
fylda, om plantan framdeles skulle kunna blifva ett
träd. Om en planta i tidpunkten N befinnes vara ett
träd, så har alltid i en föregående tidpunkt A en sak
varit verklig, nämligen, att plantans “blifvande ett
träd" redan då var ett futwrum, om denna sak var
ett vilkor, för att plantan någonsin skulle bli ett träd,
ty hvad som icke i en föregående tid var ett futu¬
rum, blir aldrig i en kommande tid ett presens. Vi
se sålunda, att den subjektiva potentialiteten kan ega
rum äfven i en sådan stund, då ett vilkor fattas för
sakens blifvande verklighet, då det sålunda, objektivt
taget, är omöjligt, att den saken någonsin skall bli
verklig; och vi måste sålunda säga, att äfven om vi
ville kalla den objektiva potentialiteten en egentlig
möjlighet, den blott subjektiva icke kan såsom sådan
erkännas.
Såsom möjlighet i allra egentligaste bemärkelse
qvarstår alltså endast den objektiva och presenta, hvil¬
ken är förhanden hos en sak då, när alla dess vilkor
äro verkliga.
Föremålet A är i denna egentliga mening möj¬
ligt, när allt, hvad som samtidigt är verkligt, är på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wptidsexis/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free