Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
en tid. Allt, som upptager en tid, är nämligen ett
vardande, och allt, som är inbegripet i ett vardande,
är just derigenom stadt i ett sväfvande mellan mot¬
satta bestämdheter, af hvilka det, under sjelfva sväf¬
vandet, har hvarken afgjort den ena eller afgjort
den andra. Härmed följer en obestämdhet eller oaf¬
gjordhet, hvilken strider mot verklighetens allmänt er¬
kända karakter af fullständig bestämdhet. Just af
denna tidsförloppets karakter af obestämdhet kan man
sluta till tidsexistensens oduglighet att uttrycka en
sann verklighet, och med sökandet efter en sann verk¬
lighet tager man så sin tillflykt till en tidlös existens.
Vi vilja först ett ögonblick fästa oss vid detta
sista ur den synpunkt, som föreligger. För att finna
den fullständiga bestämdheten hafva vi då lemnat den
tidliga verlden bakom oss och tagit vår tillflykt till
det tidlösa. Denna filosofiska flykt är gammal, nästan
så gammal som filosofien sjelf. Men på det att denna
flykt in i den tidlösa existensen må rädda oss från
obestämdheten och dermed från overkligheten, mäste
vi tillse, att icke denna efter oss insmyger sig i den
tidlösa verlden, och derför måste vi bakom oss upp¬
rifva den brygga, på hvilken vi kommo ditin. Allt,
som har formen af vexling, måste från den verlden
utestängas. Och hvad hafva vi då framför oss? Vis¬
serligen en oändligt innehållsrik verklighet, en mång¬
fald af realiteter, som inneslutas i ett Nu utan före¬
gående och utan efterföljande, men dermed också utan
all utveckling och historia. Jag medger, att den fruk¬
tan för tråkighet och ledsnad, som vid föreställningen
om denna slags tillvaro plägar gripa det ofilosofiska
sinnet, icke är rätt befogad, ity att tråkighet uppkom¬
mer endast då, när man tycker, att man har för myc¬
ket tid och for litet innehall. Har är det alldeles
tvärtom: man har för mycket innehåll och för litet
tid; man har nämligen af den senare alls intet, ty ett
odelbart Nu är ej en del af tiden, icke ens den minsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
