Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsexistensens apologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ligt förhållande och såsom ett förhållande, i hvilket det
verkliga verkligen står och hvarigenom det således
också eger en sida af sin bestämdhet. Afven från sin
ställning till det rent overkliga — det som hvarken
är, varit eller skall blifva verkligt — skördar följakt¬
ligen det sant verkliga en bestämdhet. Om det också
får denna bestämdhet genom sammanhanget med det:
menskliga tänkandet, så upphäfver detta icke, att det
har denna bestämdhet, och att denna således hör med
till dess karakteristik och äfven för en allvetande upp¬
fattning är i den inneburen. Men om sålunda redan
förhållandet till det rena Intet tillskyndar det sant
verkliga en del af dess bestämdhet, så måste det väl
äfven till det, som eger någon slags del i verkligheten,
intaga en ställning och derigenom få en viss bestämd¬
het. Till sådana slags föremål, som, enligt hvilken
någorlunda rimlig teori som helst, åtminstone ega någon
del i verkligheten, hör det i tiden fallande tillståndet, i
hvilket ett tidligt föremål i ett visst ögonblick befin¬
ner sig. Alltså: den sanna och egentliga verklighets¬
verlden må för öfrigt vara hurudan som helst, till detta
tillstånd måste hon ega en viss ställning och derigenom
få en viss bestämdhet: Skulle det ock blott vara
genom mediet af vårt eget tänkande, som denna be¬
stämdhet tillkommer henne, så upphäfver detta icke vårt
påstående: här är endast fråga om hvilken bestämdhet,
den sanna pch verkliga verlden eger, och hvilken hon
icke eger; och bestämdheten må komma hvarifrån som
nelst, när hon eger henne, så hör hon väl till hennes
fullständiga bestämdhet.
Men ett sådant i tiden fallande tillstånd, som det
vi nu ponerat, aflöses af ett annat, som också är ett
i sin tid verkligt tillstånd, men är ett annat och an¬
norlunda beskaffadt än det förra. Det förra tillståndet
har då i och med detsamma försvunnit, så att det då
icke längre är. verkligt, men det är i alla fall icke det
rena Intet, utan det hör till det slags föremål, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
